Han vill vara som alla andra. Så klart!!
När man bär autism och ADHD behöver man struktur, tydlighet och förberedelse.
Men Storebror är bra på att vägra. Och att få som han vill, i skolan.
Allt som är nytt och allt som på något vis kan göra att han utmärker sig, vägrar han.
Så är det med allt nytt. Nya situationer, nya smaker, lukter, kläder, läxor, sängkläder, nya kompisar... You name it...
Allt som är nytt är farligt och obehagligt, tills man "överbevisat" Storebror. Just nu är Storebror, enligt honom själv, värdelös på matematik. Detta eftersom han inte kan multiplikationstabellerna 6, 7, 8, och 9 som ett rinnande vatten. Storebror är jätteduktig på matte, men kan inte visa och förklara hur han tänker, vilket inte är okej enligt skolsystemet. Tandagnissel.
På ett av våra skolmöten berättade pedagogerna att Storebror vägrar ha schema på sin bänk samt Time-timer på lektioner och vid lunch.
Vi försökte förklara att han behöver ha det, även om Storebror själv inte vill ha det. Att han är orolig på lektionerna och han går ut flera gånger per lektion ser de inte sambandet med...
Såå... Vi nästintill tvingade dem att införa Time-timer igen och standardkommentaren i vanlig ordning var:
-Hör du nu Storebror att Mamma och Pappa har bestämt att du ska ha den på lektionerna!Eller så kanske vi kunde sagt; - Nu är vi helt överens Mamma, Pappa och vi i skolan - att vi ska använda Time-timer på lektionerna, vilket du och även dina klasskompisar har nytta av...
Som förälder till barn med annorlunda behov känner man sig ofta utsatt, som boven i dramat, den otillräckliga, den jobbiga föräldern, den, som i andras ögon, outtröttliga som ska ordna allt, fixa allt och som aldrig får göra ett enda misstag eller glömma något. Glömmer vi att skicka med ex. gympapåsen, när det varit en såndärmorgonnäringetfunkar eftersom det varit en kamp bara att se till att Storebror och Lillasyster får i sig frukost och dessutom ska få på sig kläderna och ytterkläderna, utan att halvt ha ihjäl varandra, innan vi åker till skolan och gympapåsen hänger kvar så fint där hemma, packad och klar, hemma, på kroken... Då får Storebror och/eller Lillasyster inte vara med på idrotten. Man har ganska höga förväntningar vilket är svårt och omänskligt att ha på sina axlar vissa dagar.
Storebror och Lillasyster ha fått nya klasskompisar efter jul (Jätteroligt med lite nya barn på vår lilla skola!!) men det är inte lätt - speciellt för Storebror. Nya ansikten, nya namn, nya röster, nya rörelser i klassrummet, nya lukter, nya personer som man förväntas samarbeta med, nya barn som ska ha sina ytterkläder alldeles för nära...Listan kan göras lång.
Det jag som mamma kunde önskat, var att någon från skolan hade ringt, mailat eller smsat under lovet så vi hade kunnat förbereda Storebror på att det skulle komma nya elever till klassen och ny personal på skolan. Det hade liksom blivit lite lättare då.
Storebror har sedan en tid tillbaka börjar "gå på toa" en sisodär 3,4,5,6,7 gånger i timmen, när det är kravsituationer, så som läxor, spela sällskapsspel, titta på ett program på tv´n tillsammans med oss andra i familjen etc. Detta har Storebror även anammat i skolan - att "gå ut på toa" otaliga gånger i kravsituationer. Jag tror han behöver pausa. Komma bort från sorlet, stimmet och kraven en stund, för att orka med. Men min oro är också att Storebror inte ska få tillräckligt med undervisning när han försvinner från lektionerna så mycket.
Knivig sits och i vanlig ordning blir man den där krävande och jobbiga mamman, när man bara menar väl och vill sitt barns bästa.
Som jag skrev i mitt förra inlägg, gnisslade Storebror sönder en tand i julhelgen. Detta gnisslande skojar man inte bort och därför har Storebror (som rutinen de senaste åren varit) inte fått sova hos Mamma och Pappa på söndagar eftersom Mamma och Pappa då inte får någon som helst sömn inför måndagen. Detta är minsann inte lätt för Storebror att acceptera, men nu har vi äntligen fått tid för att laga tanden ordentligt och Storebror ska få gjuta en bettskena. Igår var han så glad över detta! Äntligen ska han snart få en bettskena och då kommenterade han så här:
- Mamma! När jag får min bettskena ska jag sova igen alla söndagar jag inte fått sova hos dig och pappa!! Det blir jääääääättemånga gånger!!
Älskade goa unge! Självklart ska Storebror få sova jäääääättemånga nätter hos Mamma och Pappa när bettskenan är klar! Och Lillasyster också för den delen!
Jag och Pappa är onekligen välsignade att ha fått dessa underbara barn Lillasyster och Storebror! Våra älskade barn är Våra barn, filurer, busungar med glimten i ögat och hjärtan och själar större än universum. De är inte sina diagnoser utan Barn, älskade sådana.
Trevlig helg!
/Annorlundamamman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar