onsdag 11 mars 2015

Operation


Storebror har precis genomgått en operation i munnen och för tillfället ligger han här bredvid mig slötittandes på en film på avdelningen efter ett tufft uppvaknande på Postop.

I veckor har vi förberett detta för Storebror och Lillasyster. Trippelkollat vad och när allt ska ske för att sedan göra en förberedande bok.
Tji fick jag när inget alls blev som planerat för Storebror. Lillasyster trivs dock som fisken i vattnet på Ronald McDonald Huset där hon hittat kompisar och även hängt med den alldeles underbara Syskonstödjaren. Storebror hittade också en kompis som också gillade att spela Tv-spel. Underbart mitt i den krassa verkligheten.
Huset är fyllt till bredden och familjernas öden berör. Djupt.

I natt har Annorlunda Mamman knappt sovit. Orolig som bara den. Upp tidigt för att göra sista operationsduschen och sedan iväg till Op.
Det där att gå med in till sövning har jag alltid gjort och det är lika vansinnigt jobbigt varje gång. Att försöka lugna sitt barn och att försäkra det om att allt kommer att gå bra medan förtvivlan gnager som en utsvulten ekorre på en kotte. Den enorma rädslan över allt som faktisk kan gå fel. Rädslan för att förlora sitt älskade barn.

När vi räknat fjorton andetag ryckte han till och somnade. Med hans snuttar och älskade gosedjur i famnen gick jag gråtandes därifrån för att invänta samtalet om ungefär två timmar.
Pappa, Lillasyster och jag gick tillbaka till Ronald för att äta frukost. Strax efter oss kom en familj vi tidigare träffat,  som just lämnat sitt barn på op. Två timmar förflöt snabbt i fina samtal medan Lillasyster och op-kompisen storasyster lekte.
2 timmar och 40 minuter senare ringde uppvaket och jag skyndade mig dit.

Storebror hade fixat det fint men vaknade och hade ont. Jätteont. Värre än jag trott.


Detta inlägg är ett par månader senare utlagt, eftersom komplikationer tillstötte och dessutom insjuknade min mamma in en svår och livshotande sjukdom. Känslorna och situationen vill ja ändå dela med mig, till er som förstår och för er som vill förstå.

/Annorlunda mamman

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar