MR-svar, ficklampsvisning och KONpis

Över 8500 läsare! WOW!
Så häftigt att Ni vill kika in och läsa i min blogg!

I tisdags var det dags för mig att åka till ortopeden med mitt avsparkade finger. Den trevliga överläkaren meddelade att leden är skadad och ledbanden likaså, men det är inget att göra något åt. Smärtan i leden kommer sitta i, i 6-12 månader. Ja, ja, jag får fortsätta böjträna och inse att de där vigselringarna lär få ligga i asken ett bra tag till...

När jag ändå var där bad jag hen kolla Storebrors MR-svar. Med hjärtat i halsgropen och molande oro inväntade jag att hen skulle få upp bilderna på skärmen...
Menisken är inte sönder (JIPPPPPIIIIII!!!!) men korsbandet skadat (Attans!) dock är inte operation aktuellt. Highfivepåden!! VillebaradansaenHappydancedärochdå!

Storebror kan inte sträcka ut sitt ben men är vid gott mod och använder benet så smått, även om det är konstant böjt.

Igår åkte vi till Staden och mötte upp Hjärtekompisen som vi känt sedan Storebror och Hjärtekompisen var nyfödda. Väl i Staden gick vi på ficklampsvisning på ett museum.

 

Väldigt roligt, informativt och spännande! Storebror och Lillasyster tyckte dock att det var lite för lite fart och fläng, men lyckades "stå ut" den timmen det tog. Bland annat fick man se bödelns yxa som senast användes år 1850. Lillasyster vågade först inte gå fram, för hon trodde det skulle vara blod på den, men när guiden berättade att den var ren smög hon sig fram :) Kul sätt att väcka intresse för historia och museum tycker jag!

Idag ska Lillasyster hopptävla och Storebror hatar, ja, du läste rätt, HATAR att vara i stallet. Som tur är, fick Storebror beviljat Kontaktperson genom LSS nyligen och jag hittade en, vad jag tyckte, verkade som en bra kandidat. Kontaktpersonen (Konpis) kom för första gången hem till oss i måndags och det gick jättebra! Konpis är lugn, mjuk och delar intressen med Storebror. Hen följde även med oss på en aktivitet i tisdags och även det gick super! Tanken är att de ska lära känna varandra nu och så småningom göra roliga saker tillsammans, utan Mamma och Pappa.

Storebror är ju så selektiv när det gäller människor så det kunde gått precis hur som helst, men när vi pratade om dagens hopptävling i tisdags förmiddag sa han själv:
- Kan vi inte fråga Konpis om hen vill komma hit och vara med mig då?
Det var  minsann ett bra betyg kan jag lova, så självklart frågade jag Konpis om hen kunde tänka sig att komma hit en stund medan Lillasyster tävlar och det ville hen gärna!
Har en bra feeling kring detta!

Ibland är Livet lite körigt och motigt, men det gäller att haka fast vid de där stunderna av glädje och bra saker som gör Livet så värdefullt.


Skön torsdag på er där ute i världen!

Kram, Annorlundamamman